Det finns fortfarande väldigt ont om tid för min kära blogg pga allt mixande och liknande
horheter inför spelningen den 8e. Så om det faktiskt är någon som läser bloggen,
så får den personen vänta tålmodigt tills efter den 8e med att få sina film och musiktips.

Kan också passa på att meddela att inspelningen av en ny strain låt äger rum på lediga stunder. Låten heter "Traumatized" och kommer släppas på första singeln till skivan "HelpLess", (som dessvärre inte kommer att släppas på relativt lång tid)

Efter spelningen kommer även finputsningen på första skivan att ta sin början, och vi hoppas och tror att den kommer att släppas på hemsidan någongång mellan januari och mars.

Som ni kanske har lagt märke till så har jag inte skrivit något i bloggen på nästan en vecka..
Då kanske ni undrar vad jag har haft för mig?

Den 8e november kommer Strain och Hetsa grävling ha sina första två live-framträdanden, så den gångna veckan har gått i musikens tecken. Det har mixats, det har repats, det har spelats in och det har planerats, vilken dessvärre har resulterat till uteblivna blogginlägg.

Info om tid plats osv finner ni på www.chorazin.se
För smyglyssningar på båda banden, besök www.myspace.com/getstrained
och www.myspace.com/hetsagrevling

Strains myspace är än så länge bara fylld med omixade demolåtar, men mixade och fullständiga låtar kommer dyka upp inom en snar framtid. And stay tuned, för inspelningen av första plattan "The patient Human (D)eranged (K)nowing går framåt, och det blir GRYMT

Hetsa grävling kommer efter spelningen att genomgå vissa förändringar.. Namnet kommer bytas ut och sång kommer att läggas till, så kort och gott; ett helt nytt band kommer att födas!
Så missa inte för allt i världen den första och sista spelningen under namnet Hetsa grävling.


Dricka bör man annars dör man
(Burkarna "ägs" av använda snusar)


                                                                                                                                     





                                                                                                                                                   


Leksaker bör ha diskettstationer

Shoes for industry

Ett postpunkband grundat i Bristol 1979.
Dom spelade ofta på en pud kallad "Old castle green" och ägaren beskrev dom som "dead scary" och att det  inte gick att diskutera med dom. (Sångaren brukade dessutom  ha en peruk föreställande en exploderande hjärna).
Jag vet inte mycket om bandet i sig, mer än att dom släppte en 7a, medverkade på en samlingsplatta och släppte fullängdaren "Talk like a whelk", vilken jag starkt rekommenderar!



Doubting Thomas

Ni som gillar Skinny puppy bör läsa extra noga nu, fast jag antar att ni redan vet allt om detta band... cEvin Key och Dwayne Goettel bildade Doubting Thomas 1987 och det tog dom tre år att hinna bli färdiga med deras första och sista fullängdare "The infidel", som släpptes 1991 på Wax Trax. Samma år släppte dom även EPn "Father don´t cry".
Musiken är instrumental och något lugnar och renare än  Skinny puppy,men fortfarande med den där rätta feelingen.

Efter Dwaynes död 95 har cEvin släppt några av DT´s tidigare osläppta spår på olika samlingar, och 2007 släpptes re-releases på både The infidel och Father don´t cry, båda med tidigare outgivna spår.
Detta är någonting som verkligen är värt att kolla upp.. Typ NU!!!!!!

http://www.youtube.com/watch?v=EJEdx4TAv10&feature=related

Copycat (1995)

En seriemördare är lös i San Francisko, en man med blick för detaljer och för "the golden oldies".
Genom att kopiera diverse äldre brott, signerade Dahmer, berkowitz, Desalvo osv, sätter han staden i skräck.
Polisen tar i brist på ledtårdar hjälp av Helen Hudson, en tillbakadragen psykiatriker som är expert på området seriemord.
När mördaren börjar rikta sin uppmärksamhet mot Helen genom meddelanden och inbrott i hennes lägenhet börjar tiden rinna ut. Ska polisen hinna stoppa honom innan något händer Helen?

Denna film är lite av en "golden oldie" för mig med.
Såg den väldigt ofta när jag var yngre, och det var just denna film som fick mig att bli intresserad av vad som rör sig i huvudet på en sjuk människa.

"He´s doing Son of Sam"




Nekromantic (1987)

En tysk lågbudget film om ett ungt par med en dragning mot döda kroppar.
Robert jobbar för ett företag som "städar" upp efter bilolyckor och liknande händelser. Han är ständigt i kontakt med lik och döden och han har för vana att släpa hem kroppsdelar till hans och flickvännen Bettys lägenhet, där han bevarar dom prydligt i glasbyttor på en hylla i vardagsrummet. Men en dag får han chansen att inte bara släpa hem diverse kroppsdelar, utan denna gång ett helt ruttnande lik. Betty blir till sig när han kommer hem och det dröjer inte länge innan paret har sex brevid liket och börjar blanda in det i akten. Men inget varar för evigt och det blir allt sämre mellan Robert och Betty av olika anledningar, och Betty verkar plötsligt föredra deras "gemensamma vän" framför Robert.

Trash Groove Girls

Trash groove girls var ett band bestående av tre stycken makalösa  kvinnor ifrån tyskland.
Deras musik var ett förprogrammerat och dansant lyckopiller, även om den kanske inte
var speciellt glad. Dom låg någonstans ute i gråzonerna runt Neue Deutsche welle, new wave och goth.
Deras första release var deras mini ep "Vol. 1 Arbeit, sport & spiel", som utkom 86 och är det man lättast hittar med dom idag. Men dom släppte även singeln "Trash beat/zero" 87 och senare 12an "Wild Love" och albumet "Disco-Tech"
Listen eller förlora vristen!

       


Women of the ss

Women of the ss är ett sidoprojekt av John Zewizz. (Sleep chamber)
Namnet säger det mesta om bandet, och man får det man förväntar sig;
Tortyr, sex, fetish, mörk och kall industrimusik och perversioner. I dagens läge är dom lite av ett mysterium... Dom vill hålla sig i skuggan, och dom lyckas med det. Det började som en liten avstickare från Johns vanliga musik,
och skulle egentligen inte bli mer än ett "one shot project", men när han träffade en kvinna med tysk brytning och fick henne att föra en monolog på en av låtarna, så väckte projektet nya kännslor för John och han fortsatte att jobba med det.
Dom finns idag inte längre, men dom släptte väldigt många kassetter mellan 84 och 89.
1991 gick dom över till vinyl och 99 släppte John en samling med Women of the ss samlade verk.

Han beskriver själv valet av bandnamn som "ett namn menat att bringa glädje och välbehag för vissa människor, det är som en bild, precis som vår musik... En bild av strickt sexuell disiplin och perversion"
Han anser också att sex är den vackraste och intressantaste konstformen i mänsklighetens historia.

"It´s emotion.. Why hide it?"
Helt klart ett av dom mest intressanta banden jag någonsin lyssnad på eller hört talas om.
Dom har nånting som inga andra har, en bild av mänsklig konst fångat på band....

   

The last house on the left (1972)

"What began as a birthday party, ends as a nightmare"
I Wes Cravens första steg in i filmvärlden får vi följa Mari och hennes vännina Phyllis,
Två unga flickor med framtiden framför sig. På Maris födelsedag lämnar dom de trygga
hemmen och beger sig in till stan för att gå på en konsert. Men när dom olyckligtvis försöker
köpa gräs av fel person korsas deras väg med ett gäng förrymda mördare, som precis
som de unga flickorna är ute för att roa sig....
(Mars 2009 släpps det en remake på denna pärla)

"To avoid fainting, keep repeating, It´s only a movie... It´s only a movie"




The hills have eyes (1977, 2006)

Förmodligen ingen film som behöver någon närmare pressentation.
Ytterligare en film av Wes Craven, och en av dom första skräckrullarna
jag såg som liten pojk. Också en av dom första där jag NÄSTAN tyckte att
remaken var bättre än orginalet, men bara nästan. Dom två filmerna skiljer sig
inte speciellt mycket ifrån varandra, men dom skillnader som finns gör stor
skillnad. Orginalet är rå och nervpirrande, medans remaken är stötande makaber.
En film helt i min smak!

"Something is going on here.. There are people or something, living in those hills"

Morticia

Deathrock när den är som bäst! (kanske lite väl hårdrockig, men kalas iaf)
Jag är osäker på exakt när dom bildades, men deras debutalbum utkom 1987.
Gruppen härstammar ifrån Minneapolis och följer 45 grave och super heroines  fotspår.
Deras debut album "Mortal fear" är något av en milsten i mitt musikintresse, och den
är något "rockigare" och snabbare än deras andra album " Dead on arrival", släppt  88.
Ryken säger också att dom arbetade på ett tredje album kallat "What sweet music they make". Om detta rykte är sant eller inte låter jag vara osagt.
Helt klart ett band att kolla upp!




The Plague

Ytterligare ett deathrock band som betyder mycket för mig.
Grundat av Margot Day nångång på mitten av åttiotalet i New York.
Bandet släppte deras enda fullängdare "Naraka" 1987 på Immortum records.
Dom spelade tillsammans med många andra liknande band och
fick snabbt en form av kultstatus. (om ryktena stämmer)
Bandets gitarrist och basit spelade efter The plagues splittring i "Mission foundation",
 ett band med starka influenser i den tidiga intrustrimusiken, Alá Ministry och sister machine gun.

Slumber party massare 2 (1987)

Kan ni tänka er en kille klädd i läder och fransar, beväpnad med en gigantiskt borrmaskin, specialtillverkad för att lika en gitarr? Kan ni tänka er en blodig massaker till klämmig rock´n roll musik?
Om ni inte kan, SE DEN.
Ett lamt tjejband beger sig till en stuga över en helg för att repa och festa loss.
Men dom fick en oinbjuden gäst, och han är där för att festa loss!

"Now it´s time for the fun part"




Le notti del terrore (1981)
Aka; Burial ground
Zombi horror
En krypta öppnas av en proffesor och en sovande ondska vaknar till liv.
En "fest" och dess deltagare faller offer för dom sömndruckna zombiernas anfall
och gör det dom kan för att skydda sig. Men när dom nyvakna börjar beväpna sig
med tillhyggen börjar hoppet om överlevnad att ta slut.

The legend of the hell house (1973)

Fem personer besöker det legendariska "hell house" för att bevisa ett liv efter döden.
Behöver man nämna att dom fick mer än vad dom bad om?
Klassisk gammal hederlig skräck när den är som bäst.

"What did he do to make this house so evil?"



Reanimator (1985)

Skriven av H.P Lovecraft, det säger väl det mesta?
Störtskön rulle om en läkarstudent som dras in i en forskning
baserad på att återuppliva dom döda. Det börjar med en katt, och slutar med
ett helt bårhus. Filmen ska också ha creed för den extremt sköna musiken.

"I had to kill him!
Hes dead?
Not anymore..."

Livet som arbetslös kan vara nog så själadödande och tröttsamt, (tro det eller ej)
Att känna sig nedtryckt i skosulorna och inte behövd är ju kanske inte den roligaste känslan att ha.

Men vi tackar gud (eller fan själv) för all bra film som männskligheten har spottat ur sig genom alla år.
Det visar ju bara att vi NÄSTAN är lika bra på att underhålla som på att skövla, bränna och förstöra.

Att nämna nån slags lista över "top 10" filmer känns ju lagom svårt när det har gjorts så mycket bra.
Det är inte heller något jag tänker sitta och försöka mig på just nu, möjligen någon anna dag, men inte nu.
Men att nämna lite bra film man har sett den senaste tiden känna däremot som en kalasbra idé.

Vart ska vi börja måntro?
THE BROOD kanske?!
Sicken rulle.. Har inte sett den sedan jag var runt 10-11 år, och det vart ett kärt återseende i söndags.
Gillar man missfoster i barnform, beväpnade med klubbor och diverse andra trubbiga föremål bör
man se den ögonaböj.

ROVDYR.
En norska rulle som utkom iår.
Kanske inte dom bästa skådespelarinsattserna genom tiderna, men ändå
helt okej med vissa riktigt saftiga scener. En blandning av Skogsmulle,
decampitated (då tänker jag mest på miljön) och en
vanlig hederlig "slasher"film alá bli-jagad-av-farliga-mördare-med-vapen.

MIRRORS.
Hade kunnat vara bättre, hade kunnat vara sämre.
Började rätt skönt men mattades av lite mot slutet av filmen, som så många andra lite nyare rullar.

STEELTRAP.
Gillar man SAW filmerna så känns denna nästan som ett måste.
Kanske inte riktigt lika genomtänkt, men fortfarande med ett
oväntat slut ,(åtminstånde om man heter Kriis)
fast kanske lite väl långsökt.

DEMONS 2.
Zombiefilmernas zombiefilm. (demoner, zombies whatever)
Skriven av allas vår Dario Argento.
Filmens absoluta stjärna är Bobby Rhodes, som i denna
 film spelar Hank, gym instruktören (My fucking hero)
Skulle ni inte få nog av hans lysnade insattser kan ni alltid spana in första filmen i serien.

Där har ni några av dom flytbojor som räddar min vardag.
Madhouse, frailty, Terror train, The breed (haha), The hillside strangler,
Evil dead serien och copycat är
också några av dom ligger relativt nära tillbaka i tiden. CHECK THEM OUT

"Your mine now forever"
Frank Zito / Maniac